Ni vet den här klumpen i magen, den man får när man undrar om den andra ska höra av sig. När det har varit tyst liiite för länge, den klumpen man får när man undrar om den andra tänker samma sak. Jag hatar den klumpen. Önskar man kunde trollen bort den. Alternativt ta sig in den andras hjärna och se vad fan problemet är.
Nog om mina bekymmer, sitter här, bland mina ljus och mina gosedjur. Som omringar mig med kärlek och värme. Tack för att ni vet vad mamma behöver, när hon behöver det. Deras sätt att visa att dom uppskattade att jag dammsög under soffan och hittade leksaker för ett helt katthem.
Du, jag förstår inte varför du krånglar till det. Varför du gör det svårare än det är. Jag hoppas du en dag inser, att du vaknar. Framförallt önskar jag att du blir lycklig.
Trots detta skitväder så tog jag mig till Helsingborg idag med farmor och pappsen. Här är bildbeviset.
Min pappa är inte riktigt normal, inte av bilden att döma iaf. Det var jättetrevligt att se regniga Helsingborg. Hann göra en god gärning, hittade en plånbok. Snäll som jag är så lämnade jag in den på centralen, klappar mig själv på axeln för att jag är så jävla snäll.
Vad har jag mer hunnit med, jo en timmes telefon med någon från min barndom. Gud så varm jag blev i hjärtat när jag hörde hennes röst. Är allt lite spänd inför att träffas. Efter detta samtalet (innan samtalet också, under också om jag ska vara helt ärlig) har jag tänkt mycket på personen som förgyller mitt liv som ingen annan. Tack för att du är den du är. För att du står ut med mig, för att du bryr dig, för att du finns. ♥
Då har första veckan på semestern gått, precis som alla andras semestrar så har det gått sjukt jävla fort. Har en vecka kvar så ska inte klaga. Dessutom saknar jag både Victor och Saga.
Sitter här nersjunken i soffan och ser filmen som går på 6an. Känner mig ovanligt pigg ikväll, varit dödstrött hela veckan. Så kanske ska se nån film till.
Precis påbörjad semester, nystädad lägenhet, tecknat på tvn. Det kan nog inte bli bättre än såhär. Sa jag att jag är HELT ensam? Har bäddat sängen för en person, enbart för att jag ska känna mig så ensam som det går. Det är faktiskt skönt att vara ensam ibland. Som nu, Gucci ligger i min famn medan jag skriver dessa raderna. Jag behöver inte tänka på någon annan än mig själv just nu. Det känns faktiskt väldigt bra.
Så nu ska jag snart ta ut valpen på kvällspromenad, måste ta vara på denna underbara sommarkväll. Sen ska jag tända mina älskade ljus och gosa ner mig i soffan och se film. Tack gode Gud för denna magiska söndag som jag får spendera men den jag älskar mest, mig själv alltså.
Nu måste jag skriva av mig, har så mycket känslor inom mig. Massa mysiga känslor som liksom bubblar i mig. Att livet kan ändras så snabbt, att så små saker kan bli något så stort. Att en främling kan bli ens bästa vän. Ibland måste man stanna upp och känna efter. Det är så viktigt att njuta, att inse att inte alla får en sån här chans. Men det allra viktigaste är att våga ta chansen man fått. Man ångrar bara sånt man inte gjort, inte sant?
Saknaden, den är det jobbigaste. Att sakna någon innan man ens hunnit säga hejdå, det är jobbigt. Eller när man inte kan lägga ifrån sig telefonen, han kanske hör av sig vilken sekund som helst. Så istället sitter man och stirrar på hans ruta. När statusen ändras till "skriver.." då håller man andan. Man somnar med telefonen i handen, mitt i en påbörjad mening. Man vaknar med den under sig. Och det enda man undrar är om han skickat något. Det är en grymt bra känsla att vakna upp till "Godmorgon ängel". Dagen blir inte densamma om inte smset ligger där och väntar på dig. I need you.
Cause I love you, whether its wrong or right And though I can’t be with you tonight You know my heart is by your side.
