Nu måste jag skriva av mig, har så mycket känslor inom mig. Massa mysiga känslor som liksom bubblar i mig.
Att livet kan ändras så snabbt, att så små saker kan bli något så stort. Att en främling kan bli ens bästa vän. Ibland måste man stanna upp och känna efter. Det är så viktigt att njuta, att inse att inte alla får en sån här chans. Men det allra viktigaste är att våga ta chansen man fått. Man ångrar bara sånt man inte gjort, inte sant?

Saknaden, den är det jobbigaste. Att sakna någon innan man ens hunnit säga hejdå, det är jobbigt. Eller när man inte kan lägga ifrån sig telefonen, han kanske hör av sig vilken sekund som helst. Så istället sitter man och stirrar på hans ruta. När statusen ändras till "skriver.." då håller man andan.
Man somnar med telefonen i handen, mitt i en påbörjad mening. Man vaknar med den under sig. Och det enda man undrar är om han skickat något. Det är en grymt bra känsla att vakna upp till "Godmorgon ängel". Dagen blir inte densamma om inte smset ligger där och väntar på dig. I need you.

Cause I love you, whether its wrong or right
And though I can’t be with you tonight
You know my heart is by your side.