Jag går vidare, behöver lite nytt känner jag. Denna finns kvar när jag vill gå tillbaka och se tillbaka på hur livet har varit. Hoppas ni följer med mig vidare på nya bloggen!

Man ser ju vem som är Olivers idol..

 

Har varit galet skönt ute både idag och igår. Tagit långa promenader med mina små killar, måste ju passa på medan det fortfarande är skönt ute. Idag hade vi Freja och Sara med oss på promenixen, så Oliver var trött när vi började gå hemåt och bestämde sig för att vila i vagnen, och där ligger han fortfarande den lilla sömntutan.

 

Man hinner filosofera när man är ute med Milton, tankar som tänk om hundar bajsade lika länge som den genomsnittliga mannen gör. Tänk den ångesten en kall vinterdag, ute med hunden och den sätter sig i en kvart och surfar in på aftonbladet, haha nä skämt o sido, Milton kör 4 ggr på en promenad istället, men istället för en kvart kör han på 10 sekunder åt gången. Ni får ursäkta mina bajstankar, men jag är egentligen inte 28. Inte mentalt iaf. Från det ena äckliga till det andra, idag kräkte Oliver ner sig på bussen till Limhamn, nice. Luktade sådär lagom äckligt på bussen. Lyckligtvis skulle vi av två hållplatser efter olyckan så det var andra som fick sitta och inhalera hans kräk. Vår räddare i nöden (läs Emil) kom och hämtade oss efter det och körde oss hem, det blev raka vägen ner i badkaret för mitt hjärta. Att bada är ju utmattande så han tog en nap på nästan 3 timmar efteråt, han sov oroligt inatt pga förkylning så jag kände att han fick sova så länge han ville. Vid tre tiden ringde det på dörren, det var faster Marianne, Oliver vaknade av vår älskade vakthund som skällde som om vi hade en inbrottstjuv utanför dörren. När hunden lugnat sig och lillen morgnat sig drog vi till lekan och lekte bland löven. Efter en dag med kräk och blod så behövde vi tramsa lite. Min lille prins däckade i min famn här i soffan. Vi var uppe innan sju idag och det är verkligen inte min grej, så jag funderar på att snart bädda ner mig i sängen och bara slappna av. Nu saknar jag min man som är och tränar som vanligt, skönt med fredag imorgon, äntligen!

 Här kommer ytterligare en bild på mig och mitt livs kärlek.

 

Bestämde mig för att gå på dejt med en av mina äldsta vänner idag. Jag tog med henne till Pinchos, det är tredje gången på en månad jag är där, haha! Man skulle nästan kunna tro att jag gillar stället. Det verkar som det gick hem hos min dejt också, älskar att kunna styra allt via telefonen, kan verkligen rekommendera detta urmysiga stället till alla! Efter maten tog vi en promenad och pratade lite till, sen kom Emil och Oliver och hämtade oss. Så jag hann pussa på min prins lite innan han skulle nanna kudden. Så nu får jag snabbt pussa på mannen innan han somnar, båda är sjukt sega idag.

 

Denna febern alltså, tre dagar med stigande feber gör ont i mamma hjärtat. Igår nådde den förhoppningsvis sin topp, 40,2 visade tempen. Att se sitt barn helt borta är oerhört påfrestande, hatar den där känslan av maktlöshet. Det är ju min uppgift att skydda han från att må dåligt, karma is a bitch för på kvällen kaskad spydde han ner mig, soffan, mattan. Nu sover han lite middag, sen tänkte vi ta en promenad med Mille.

 

Det är rent ut sagt hemskt att kliva upp på morgnarna nu, känner mig som en istapp när jag lämnat varma gosiga sängen. Har framfört mina klagomål till Emil en gång, så han höjde värmen, men hjälpte det, icke så nicke. Vi gick upp halv nio idag och jag ligger fortfarande och huttrar i fosterställning. Fasar för att duscha, eller ja, stiga ur duschen. På dagens meny står det hockey, närmre bestämt Lund - Jonstorp, återstår att se om Oliver klarar av att hålla sig vaken, och om han håller sig vaken hoppas jag han uppför sig.

Tittar ut genom fönstret och ser hur träden i parken intill gungar fram och tillbaka, ser riktigt höstigt ut idag. Sådär kallt och ruggigt det bara kan vara i Malmö. Tur Nicklas kommer vilken minut som helst och lyser upp dagen, tänkte få med honom på en lång promenad till stan, måste fixa några ärende nämligen. När vi ändå pratar om hösten så fångade jag min lilla solstråle igår när han för första gången fick leka bland det gula löven.

 

Ny klubb, nytt nr, min man är tillbaka! Jag är så stolt över honom, han jobbar heltid, spelar hockey alla dagar förutom två i veckan, ändå kommer han hem och är världens bästa pappa och pojkvän. Förstår inte hur han orkar, du är en superman älskling! Igår var det hemmapremiär, och det blev två mål för Emils del, så stolt man blir! Helgen gick så fort, ja igen, idag är Emils enda lediga dag, så vi ska en sväng till Mobilia när han slutat. Har spanat in ett par jeans till min lille prins som jag tänkte köpa.

 

Freja har varit här ikväll och hållt Oliver sällskap medan Sara och Niklas var på föräldramöte.

 

Jag försökte uppdatera tidigare ikväll men då gick det minsann inte att lägga upp bilderna jag ville. Skumt, men här är min sovande prins, efter lek och bus hos både farmor och farfar och sen lekplatsdejt med Sara och Freja får man lov att vara trött. Fina pojke, som ger en så mycket kärlek, att han kan komma fram och krama en är helt fantastiskt underbart.

 

Runt bland gamla bilder, kan inte förstå hur stor Oliver blivit, från bebis till en liten människa.

 

Det ska ju börjas i tid! Oliver tittade nyfiket på matchen faktiskt. Ja, alltså i ca 10 min sammanlagt, resten av tiden kutade han runt, klättrade i trappor, surade när han inte fick som han vill. Ah, det är underbart att ha en aktiv son, jag får se det positiva, jag lär ju inte bli fet iaf.