Ni vet den här klumpen i magen, den man får när man undrar om den andra ska höra av sig. När det har varit tyst liiite för länge, den klumpen man får när man undrar om den andra tänker samma sak. Jag hatar den klumpen. Önskar man kunde trollen bort den. Alternativt ta sig in den andras hjärna och se vad fan problemet är. 

 

Nog om mina bekymmer, sitter här, bland mina ljus och mina gosedjur. Som omringar mig med kärlek och värme. Tack för att ni vet vad mamma behöver, när hon behöver det. Deras sätt att visa att dom uppskattade att jag dammsög under soffan och hittade leksaker för ett helt katthem.