Ja för den är väl redan över? Eller?

Trots detta skitväder så tog jag mig till Helsingborg idag med farmor och pappsen. Här är bildbeviset.

 

 

Min pappa är inte riktigt normal, inte av bilden att döma iaf. Det var jättetrevligt att se regniga Helsingborg. Hann göra en god gärning, hittade en plånbok. Snäll som jag är så lämnade jag in den på centralen, klappar mig själv på axeln för att jag är så jävla snäll.

 

Vad har jag mer hunnit med, jo en timmes telefon med någon från min barndom. Gud så varm jag blev i hjärtat när jag hörde hennes röst. Är allt lite spänd inför att träffas. Efter detta samtalet (innan samtalet också, under också om jag ska vara helt ärlig) har jag tänkt mycket på personen som förgyller mitt liv som ingen annan. Tack för att du är den du är. För att du står ut med mig, för att du bryr dig, för att du finns. ♥