Man hinner filosofera när man är ute med Milton, tankar som tänk om hundar bajsade lika länge som den genomsnittliga mannen gör. Tänk den ångesten en kall vinterdag, ute med hunden och den sätter sig i en kvart och surfar in på aftonbladet, haha nä skämt o sido, Milton kör 4 ggr på en promenad istället, men istället för en kvart kör han på 10 sekunder åt gången. Ni får ursäkta mina bajstankar, men jag är egentligen inte 28. Inte mentalt iaf. Från det ena äckliga till det andra, idag kräkte Oliver ner sig på bussen till Limhamn, nice. Luktade sådär lagom äckligt på bussen. Lyckligtvis skulle vi av två hållplatser efter olyckan så det var andra som fick sitta och inhalera hans kräk. Vår räddare i nöden (läs Emil) kom och hämtade oss efter det och körde oss hem, det blev raka vägen ner i badkaret för mitt hjärta. Att bada är ju utmattande så han tog en nap på nästan 3 timmar efteråt, han sov oroligt inatt pga förkylning så jag kände att han fick sova så länge han ville. Vid tre tiden ringde det på dörren, det var faster Marianne, Oliver vaknade av vår älskade vakthund som skällde som om vi hade en inbrottstjuv utanför dörren. När hunden lugnat sig och lillen morgnat sig drog vi till lekan och lekte bland löven. Efter en dag med kräk och blod så behövde vi tramsa lite. Min lille prins däckade i min famn här i soffan. Vi var uppe innan sju idag och det är verkligen inte min grej, så jag funderar på att snart bädda ner mig i sängen och bara slappna av. Nu saknar jag min man som är och tränar som vanligt, skönt med fredag imorgon, äntligen!

 Här kommer ytterligare en bild på mig och mitt livs kärlek.