Jag berättade för en vän häromdagen att den dagen man skaffar barn inser man själv hur man är. Alla personliga drag man kanske önskar man inte hade man faktiskt har. Oliver vet vad han vill, det är ett som är säkert. Man ska passa sig för att ta något från honom, gör man det kommer djävulen fram, förlåt, jag menar Paula kommer fram. För visst fan är det mitt humör han har fått, jag vill både skratta och gråta. Jag trodde inte jag var så bortskämd.. Men livet handlar ju om att lära sig nya saker. Det här med att kunna skratta ena sekunden för att nästa bryta ut i krokodiltårar skulle jag vilja säga är en gåva, så varsågod min älskade lilla son :) Jag undrar vad han kommer ärva av sin pappa, förhoppningsvis hans lugn så han kanske kan dölja sin panikslagna insida, haha. Nä skämt och sido, du är helt underbar Oliver. Precis som din mamma!