Wow alltså, för ett år sedan imorgon så gick mitt vatten, sådär vid halv sju på kvällen när Emil passande nog var och spelade fotbollsmatch. Jag hade nog föreställt mig att jag skulle få panik, men lugnet var ett faktum. Jag insåg att jag snart skulle få pussa på killen som gömde sig i min mage. Emil kom hem i full panik haha. Jag fick ju trots allt värkar direkt, eller ja, mensvärk som det började som. In till Lund vid halv tio, bra värkar men inte mer än så. Fick åka hem, och mina oregelbundna värkar, sov sådär. Morgonen efter åkte vi in till Ystad, 07:00 var vi framme. Från 0 cm till 8 cm, från 22:00 till 09:00, utan smärtlindring, fortsatte i samma anda, lite dropstimulerande sen kom krystvärkarna 11:45, 12:20 låg han där på mitt bröst. Då började vårt liv som familj, allt förändrades så snabbt. Han man hade längtat efter i nästa 9 månader var äntligen här, sjukt mäktig känsla att träffa någon man känt så länge men ändå inte.