Jag är sån mjukis
Har inte hunnit berätta om hur det gick i fredags hos veterinären, jobbigt att dra hela historien men som det ser ut nu ville hon inte operera då hon inte kunde lova att det blev bättre. Så hon ville invänta att det blev värre innan man utsatte honom för operationen. Han fick springa omkring och visa upp sig, hon kallade honom blixten, haha. Hon sa det att efter operationen får han inte röra sig alls på tre månader och iom att han är en liten buse tyckte hon att det var orättvist mot honom. Så nu väntar vi helt enkelt, men nu vet jag att vi kan njuta av sommaren ihop och det betyder allt för mig. Hon ville dock se att han gick upp lite i vikt, nu vägde han 1,9 kg han ska upp på 2,4 kg. Det blir en utmaning.
Att se han bli sövd var hemskt, först så skrek han så det sved i mitt hjärta, Mimmi fick hålla honom för jag klarade inte det helt enkelt. Direkt efter sprutan började han gäspa, hon sa att vi inte fick prata med honom, inte röra honom, inte titta på honom, och ja, det var riktigt jobbigt. Jag ville bara ha honom i famnen. Han föll ihop efter att ha stått och vinglat och kämpat emot i nästan en kvart, min lilla krigare. Nu vill jag bara se framåt, han är mitt allt och det enda som verkligen betyder något.
Kommentarer
Trackback