Jag förespårkar planering, det gör jag verkligen. Men ändå har jag så förbannat svårt att ta tag i det själv. Vilket resulterar i att jag ALLTID måste stressa, varför liksom? Det är faktiskt inte sunt att stressa. Kommer ihåg under gymnasietiden, då stressade jag aldrig upp mig. Inte ens när det var befogat, det var tider det. Är det verkligen var vuxenlivet handlar om, att stressa?

Som nu, Pärlan försöker mysa med mig, vilket innebär att ligga halft på datorn, Marvin däremot försöker slita öronen av henne. Detta får mig att stressa upp mig, skriker mer på Marvin nu än på Magnus. Hur som haver så ska jag duscha, för det behövs verkligen. Sen ska jag skutta bort till malmborgs och hämta ut mitt efterlängtade paket, bra onsdag.

Puss på er.