Dom som vågar vara hemmafruar eller dom som väljer karriären?

Satt och tänkte på alla starka självständiga kvinnor som tycker det är så fel med att gå hemma. Jag förstår verkligen inte deras tankesätt, alla vet vi att män är värdelösa på allt jobb i hemmet, varför inte acceptera att det är så och inse att det inte att alls är fel att diska och städa? Tänk själva, ni vet hur män blir när dom är förkylda? Då kanske ni förstår varför det är vi som föder barnen. Jag drömmer själv om att bli "hemmafru" en dag, jag trivs med att ta hand om min sämre hälft, jag tycker om att känna att han behöver mig för att få vardagen att gå ihop. Det är okej att han fortfarande efter liter mer än en månad inte vet vart saxen ligger, eller vart sakerna ska stå.

Jag kan bara säga att sambolivet är så mycket bättre än jag nånsin kunde ana, Han är så mycket bättre än jag anade. <3